Goya: Det sovande förnuftet (läs skribenten) frambringar monster

Läsbart ?

Läsbart?

Den här sidan har konstruerats av Bertil Strömberg. Ett syfte är att i praktiken prova hur man kan göra informationen på en webbsida mer tillgänglig för människor med läs- och skrivsvårigheter. Ett annat syfte är att diskutera vad tillgänglighet är.

Jag som skriver heter Sara Strömberg och arbetar med översättning och språkgranskning av facktexter. Läsbarhet var temat i ett examensarbete jag skrev för ungefär hundra år sedan. Vad det står för och hur man tillämpar det är frågor som har följt mig sedan dess.

Då och då landar en intressant artikel om tillgängliga webbsidor på mitt skrivbord, tillsammans med en uppmaning från Bertil om att läsa och begrunda. När jag läser slås jag nästan alltid av att diskussionen förs ifrån ett tekniskt perspektiv. För mig däremot, hänger frågan om tillgänglig information oupplösligt ihop med begreppen läsbarhet och begriplighet, det vill säga textkvalitet. Det är också med den utgångspunkten som vi tillsammans har formulerat en liten programförklaring med titeln Medborgare i informationssamhället (texten följer längre ner på sidan).

Artikeln handlar om att skriva för normalbegåvade, vuxna personer med olika lässvårigheter. Det är inte det samma som att skriva lättläst för förståndshandikappade till exempel. Vi har riktat vårt intresse åt detta håll av två enkla skäl. För det första har så många människor någon typ av läs- och skrivsvårigheter. I vår familj finns en av dem. För det andra är läs- och skrivsvårigheter, trots sin omfattning, ett ganska förbisett problem.

Medborgare i informationssamhället

Ungefär en fjärdedel av Sveriges vuxna befolkning har svårt att läsa vanliga svenska texter. Svårigheterna har inget samband med bristande begåvning och de beror i mycket liten grad på textens ämne. Förutom den vånda som detta innebär för var och en som är direkt berörd så är det ett demokratiskt problem. Som sådant rör det oss alla.

Omkring 25 % av Sveriges vuxna befolkning har svårt att läsa vanliga svenska texter [1]. Det kan gälla tidningsartiklar, manualer, skönlitteratur eller information på webben. De här svårigheterna tycks inte bero på vad texterna handlar om i första hand utan det finns två andra huvudorsaker.

För det första har omkring 1,5 miljoner vuxna svenskar läs- och skrivsvårigheter som inte hänger ihop med en bristande begåvning. Ett sådant funktionshinder kan i stället bero på dyslexi eller synskador. De kan också bero på att man har ett annat modersmål än svenska, dålig utbildning eller att man är en ovan läsare.

För det andra är många texter inte tillräckligt bra. Förutom att innehållet ibland är felaktigt eller ointressant har många texter språkliga egenskaper eller brister som kan bli nästan oöverstigliga hinder för den som har svårt att läsa.

Vi lever i ett samhälle där väldigt många arbetar med att skapa, konsumera eller distribuera information. Den som inte kan hantera informationen blir lätt maktlös. Sett i det ljuset är läs- och skrivsvårigheter ett demokratiskt problem som rör oss alla.

Det måste vara en självklar rättighet för varje vuxen människa att kunna ta del av all slags samhälls- information. Men man kan också fråga sig om någon informatör har råd att bortse från en så stor målgrupp, vare sig han eller hon skriver reklamtexter, manualer, vetenskapliga rapporter eller någon annan typ av information.

Sila mygg och svälja kameler

I dag är datorn en av de viktigaste kanalerna för information. Med hjälp av teknik kan sidorna på webben anpassas så att fler människor kan ha nytta och glädje av informationen där. Men för de flesta av dem som har läs- och skrivsvårigheter är nog välskrivna texter minst lika viktiga som tekniska hjälpmedel.

Vi får en stor del av all information från myndigheter, företag, föreningar och privatpersoner genom datorn idag. Många spår att vi i framtiden kommer att kommunicera den vägen i ännu högre grad. Det talas och skrivs också en hel del om hur viktigt det är att anpassa webben så att alla kan ha nytta av den. Det är förstås bra!

Men ett ensidigt tekniskt perspektiv på frågan om tillgänglighet kan leda till att vi silar mygg och sväljer kameler. Vi genar förbi de mest svårfångade problemen och ägnar oss i stället åt mera hanterliga frågor. Så är till exempel välskrivna texter, klarspråk på webben, minst lika viktigt som en teknisk anpassning för de flesta av dem som har läs- och skrivsvårigheter.

En teknisk anpassning innebär bland annat att man skriver koden så att sidan blir begriplig om man läser den med en skärmläsare. Med hjälp av teknik kan man också

Men det är i texten som informationen bor. Det är också i hög grad textens kvalitet som avgör vilken nytta de tekniska hjälpmedlen får. Hur många klarar av att lyssna till byråkratsvenska och minnas evighetslånga meningar fulla av inskjutna bisatser? Hur långt räcker större bokstäver och bättre kontrast om språket har brister i sig självt?

Funktionshindrade med läs- och skrivsvårigheter är heller ingen enhetlig grupp. Att kunna lyssna på en text kan till exempel vara ovärderligt för den ena, men inte alls till någon hjälp i andra fall. Det är ännu ett skäl att lägga stor vikt vid den minsta gemensamma nämnaren texten.

Självklara sanningar? Ja, kanske det. Ändå tycks det som arbetet med att göra webben tillgänglig handlar förhållandevis lite om texterna där. Det kan finnas flera skäl till det. Jag försöker peka på några av dem i följande avsnitt.

Vad är klarspråk?

Skriv med läsaren för ögonen och se till att hela texten liksom varje mening har en bra struktur. Jaga obarmhärtig din egen bristande logik och använd ett konkret språk. Ja, det är svårt att säga hur man skriver klarspråk men det hänger knappast bara på sådant som meningslängd och antal bokstäver per ord.

Det är svårt att kortfattat säga något om hur man skriver texter som är lätta att läsa. Ändå har så många försökt att ringa in problemet. Många bra artiklar om att skriva begripligt finns på Förbundet Funktionshindrade Med Läs- och Skrivsvårigheters hemsida. Adressen är www.sprakaloss.se. Längst ner på denna sida finns också tips om några bra böcker.

Om jag ändå ska försöka sammanfatta så tror jag att viktigast av allt är att försöka skriva med läsaren för ögonen. (Ibland talar man istället om målgruppsanpassning eller läsarperspektiv, och menar ungefär samma sak.) Det är en uppmaning som förpliktar. Den kräver att vi funderar över vem vi skriver till och varför. Den kräver också att vi försöker lära oss något om våra tilltänkta läsare.

Med den kunskapen som underlag gäller det sedan bland annat att

Mindre viktigt, men inte oväsentligt, är till exempel antalet ord per mening eller antalet bokstäver per ord. Det är sådana mätbara detaljer som brukar ingå i formler för läsbarhet av typen LIX.

Jag tror att ett av skälen till att man väjer för krav på tydligare texter är just svårigheten att säga vad klarspråk är. Det finns ingen entydig sanning, utan en sanning för var läsare. Den sortens textkvalitet som jag diskuterar här går inte att mäta och certifiera. Hur väl vi än försöker skriva kan alltid någon rättmätigt invända att texten inte är bra.

Å andra sidan räcker den goda viljan faktiskt ganska långt. Om du alltid skriver med tanke på dina tilltänkta läsare och aktivt försöker hitta det bästa sättet att skriva så kommer dina texter att förbättras efterhand. Det törs jag garantera.

Klarspråk är inte barnspråk

Från höga positioner i samhället hävdas det ibland att en text som handlar om ett svårt ämne måste vara svår att läsa för dem som inte är sakkunniga. Det är i det allra flesta fallen inte sant. Däremot gör en text som är lätt att läsa det enklare för alla läsare att förstå innehållet.

En annan sida av problemet är att det nog finns ganska få människor med läs- och skrivsvårigheter på höga positioner i vårt samhälle. Det gäller i näringslivet och den offentliga sektorn och i den akademiska världen. Detta används ibland som argument för att man ostört bör få fortsätta skriva svårbegripliga texter i dessa sammanhang. Man hävdar också att en text som handlar om ett svårt ämne måste vara svår att läsa för dem som inte är sakkunniga.

Men en text som är lätt att läsa behöver inte alls förenkla ämnet den behandlar. Det är inte heller säkert att en sådan text är lätt att förstå. Klarspråk är inte barnspråk. Däremot underlättar det för alla läsare genom att undanröja de hinder som bristande logik och struktur och ett onödigt krångligt språk kan utgöra när vi försöker förstå textens innehåll.

Det är alltid bra att skriva klarspråk! Med en uppkäftig hälsning till alla högtravande skribenter skrev teknikern och informatören Robert A. Day, ungefär så här: Klarspråk är det självklara resultatet av ingående kunskaper och djupa tankar. Det ligger en hel del i det.

Boktips:

Gunnarsson, Britt-Louise. 1982. Lagtexters begriplighet. Lund: Liber Förlag.

Lundgren, Torbjörn. 2002. Framtidens läromedel. Stockholm: Hjälmedelsinstitutet och Förbundet FMLS. ISBN 91-88337-73-1

Svenska skrivregler utgivna av Svenska språknämnden. 2000. 2 uppl. Stockholm: Liber. ISBN 91-47-04974-X

Walla, Erik. 2004. Så skriver du bättre tekniska rapporter. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-01913-0

Wiman, Björn. 2201. Skriv lättläst. 2 uppl. Stockholm: Centrum för lättläst. ISBN 1404-1588

Källor:
[1] www.sprakaloss.se (länk till Förbundet Funktionshindrade med Läs- och Skrivsvårigheters (FMLS) hemsida, 2005-03-02)

Till början av sidan